Vykort

Vykorten har fotografiska motiv tagna av den världsberömde astrofotografen David Malin vid Anglo Australian Observatory i Australien. Storleken på vykorten är drygt 10x14 cm och de är i färg. Pris: 10-24st: 5:-/styck, 25-49  st: 4.50:-/styck. Vid större kvantiteter (t.ex. till muséer m.fl.) begär offert. Frakt tillkommer. (Postens avgifter för ett ekonomipaket och postförskott under 3 kg är 96.75:- inkl moms.) Vid förskottsbetalning skickas orderbekräftelse via email med kostnader för brevporto inkluderat (vanligtvis 30:-). Din beställning skickar du till: order@astromedia.se

Fler motiv (endast ett fåtal ex av varje) finns i vår butik.


Stora Magellanska Molnet -- VY01

vy01t.jpg (10502 bytes)Det Stora Magellanska Molnet är vår närmaste galax och den ligger på 160,000 ljusårs avstånd. Den är dock betydlit mindre än vår egen Vintergata - med en massa kring 1/10-del av Vintergatans. Galaxen är ganska komplex och innehåller en rad nebulosor och stjärnhopar. Från det södra halvklotet syns den som ett litet moln, för blotta ögat!

 


Radiogalax NGC 5128 (Centaurus A) -- VY02

vy02t.jpg (11277 bytes)Centaurus A är en högst ovanlig galax. Den cirkulära, lysande delen består av tusentals miljoner stjärnor, de flesta av dem gamla och gulaktiga. Galaxen är delad av ett kompakt dammstråk som döljer stjärnorna bakom. Några yngre blåa stjärnor kan ses i kanten av dammstråket.
Centaurus A hör till de närmaste av våra galaxer på avståndet 13 miljoner ljusår. Det är en stor radiokälla och den sänder ut enorma mängder röntgen och gamma, liksom synligt och infrarött ljus. En mycket aktiv galax.


Spiralgalax NGC 2997 -- VY03

vy03t.jpg (11502 bytes)Detta är en favoritgalax. I alla fall hos oss på Astromedia. Den är vacker. Den är typisk. Precis som en "galax skall se ut". Som de flesta sprialgalaxer, har NGC 2997 två spiralarmar vilka hyser en hel del yngre heta, blåa stjärnor som lyser upp dem. Kärnan har däremot en hel del betydligt äldre gulaktiga stjärnor.

 


Stjärnspår kring AAT-observatoriet -- VY04

vy04t.jpg (14062 bytes)Genom att rikta en småbildskamera mot en stjärnklar natthimmel, och ställa slutaren öppen, kommer stjärnor och andra himmelsobjekt att bilda ljusspår på himlen. Ett bevis på att jorden roterar kring sin egen axel. Detta fotografi föreställer the Anglo Australian Observatory (AAO) och stjärnhimlen under en 10,5 timmar lång exponering. De övriga fotografierna på denna vykortssida är tagna med teleskopen vid AAO.




Eta Carinae med Keyhole nebulae -- VY05

vy05t.jpg (14817 bytes)Redan William Herschel beskrev 1838 hjärtat av NGC 3372 - med bl.a. en mörk nebulosa med formen av ett nyckelhål. Till vänster syns en ljusstark stjärna, vilket är den explosivt variabla stjärnan Eta Cariane. Denna stjärnan är dock idag omsvept av gaser och lyser inte längre upp nebulosan såsom den gjorde på Herschels tid.

 



Trifidnebulosan M20 -- VY06

vy06t.jpg (11398 bytes)Solen och alla andra stjärnor föds i nebulsor av samma typ som Trifidnebulosan. Med sina 40 ljusår från vänster till höger rymmer denna blåa nebulosa tillräckligt med gas för att tända tusentals nya stjärnor. En del stjärnor har faktiskt redan tänts inuti.


 



Hästhuvudnebulsoan i Orion -- VY07

vy07t.jpg (7633 bytes)Hästhuvudnebulosan i Orion måste väl trots allt vara, om inte universums så i alla fall, denna del av galaxens mest kända nebulosa. Längst upp i bilden syns stjärnan Sigma Orionis, vilken lyser upp den röda nebulosan. Själva hästhuvudet är en förlängning av den icke belysta, mörka nebulosan som upptar större delen av den nedre delen av fotografiet. Denna mörka nebulosa ligger alltså framför den röda nebulosan och skymmer. Den ljusstarka nebulosan nederst till vänster heter NGC 2023 och lyses upp av en ljusstark stjärna i dess mitt.

 


ncgohome.gif (835 bytes)